Ufot

Den här novellen kom till efter att jag ville skriva något åt min son. Han var inte så entusiastisk som jag och efter mycket tjat från mig att han fick bestämma vad novellen skulle handla om sa han uppgivet:

"Den ska handla om en kille som är ute och går och får ett ufo i skallen."

Och såhär blev den.

Till Elias

För ungefär femtioelfte gången landade han med en krasch mot den solvarma träytan. Foten hade vridit sig och det ömmade ända upp i knäet. Alex blev liggande i den stekande solen medan skateboarden fortsatte ut på asfaltplanen kring rampen. Han låg och tänkte på Maria och att han borde träna på att dansa istället för att trixa med brädan. Tänk om hon skrattade åt honom, eller ännu värre om alla kompisarna skrattade.

"Vad håller du på med?" Jonte fortsatte att åka fram och tillbaka på sin nya bräda och lyckades göra omväxlande ollies och kickflips. Han hade precis fyllt tolv och fått en ny bräda av sina föräldrar. En Plan B med Thundertruckar, precis en sådan som Alex alltid velat ha. Den var grym.

"När jag fixat en ny bräda kommer det att gå", stönade Alex. Han trodde att han var död.

"Bullshit", sa Jonte. "Du gör ju helt fel. Du måste ha mer fart och hoppa högre."

"Jag kan inte hoppa på något annat sätt med den här gamla brädan."

Jonte suckade och bytte samtalsämne.

"Jag ska till syrran ikväll. Du kan väl hänga med. Vi kan ta med brädorna och åka i skateparken, sen pizza och film hemma hos syrran. Hon och killen sitter bara och pluggar i köket så vi får tvn helt för oss själva. Det blir riktigt ballt"

"Coolt", sa Alex. Han tvekade en stund. "Kan inte, jag ska till skolan."

"Skolan?" Jonte tittade förvånat på honom.

"Mmm, har lovat Maria." Alex reste sig upp. Benet ömmade, men det var inte värre än att han kunde stödja på foten.

"Vaddå, till diskot?"

"Ja, jag måste. Vi är liksom ihop", sa Alex. Det var en viss överdrift, det visste han, men det vore pinsamt att förklara hur gärna han ville gå med Maria.

"Okey. Nice", sa Jonte och verkade nöja sig med svaret. "Försök göra hoppen utanför rampen först. Det är lättare." Jonte rullade ut på den stora asfaltytan. "Här kan du få bättre fart." Han sparkade till Alex skateboard så den rullade bort till honom.

"Kom igen nu. Prova", hojtade Jonte medan han själv började trixa.

Alex hoppade upp och sparkade iväg för att få upp farten. Han hoppade, tryckte upp brädan och lyckades åstadkomma en hyfsad ollie.

"Bra", sa Jonte. "Försök med en kickflip."

Alex satte fart igen, hoppade och lyckades vrida brädan ett kvarts varv. Brädan landade på nosen och tvärstannade. Alex fortsatte genom luften utan bräda, men lyckades hålla sig på benen.

"Du måste vara snabbare med foten, så du får snurr på brädan. Också hoppa högt så den hinner runt innan du själv landar."

Alex satte fart igen och tog i när han hoppade upp. Han fick snurr på brädan, men landade själv trettio centimeter vid sidan om. Shit, nu var han taggad. För första gången idag insåg han att det var helt möjligt att lyckas med en kickflip.

Nytt försök. Alex sparkade på. Smärtan i benet var som bortblåst. Han hoppade och svävade. Den tidigare så ömma foten hade fått brädan att vrida sig och den landade perfekt på hjulen. Alex dunsade i brädan och fick kränga med kroppen för att återfå balansen. Det högg till i knäet, men det struntade han i. Han svävade i ett lyckorus. Äntligen hade han lyckats.

"Måste dra", sa Jonte och satte fart mot radhusen en bit bort. "Vi ses."

"Ses", sa Alex och kickade upp brädan i handen. Han linkade iväg hemåt. I morgon tänkte han fortsätta träna. Han hade bestämt sig för att bli bäst i klassen på skateboard. Okey, näst bäst då. Efter Jonte.

Håret spretade åt alla håll. Förbaskat också. Mera vax. Just ikväll var det viktigt att håret såg bra ut. Äntligen fick han träffa Maria på det där speciella sättet som man gör när man gillar varandra.

Hon hade frågat om han ville gå på diskot med henne. Varje dag hade han tittat på henne och fantiserat på lektionen. Ibland så att han totalt glömt bort att göra matten. Och idag hade det bara hänt. Hon ville gå, tillsammans med honom.

"Alex." Hans pappa stod på andra sidan badrumsdörren. "Skulle inte du gå till diskot på skolan?"

"Jo, klockan åtta."

"Klockan är kvart i åtta, är du klar snart?"

"Mm. Kan jag få min veckopeng idag? Jag behöver en tjuga till entrén och lite pengar till godis och läsk."

"Jag lägger tre tjugor i trappan", sa pappa.

Det hade varit hett hela dagen, som det blir ibland när skolan börjat i augusti. Nu var det kväll, men värmen höll sig kvar. T-shirt och jeans fick räcka. Tjocktröjan hade han lämnat kvar hemma trots att mamma tjatat om att den borde följa med. Skateboardrampen borta vid höghusen låg tom och ödslig. Alex styrde stegen mot skolan och gick förbi Jontes hus på vägen.

Lampan vid garageporten lyste på uppfarten när han gick förbi. Annars var det mörkt i huset. Jonte hade redan åkt iväg. Synd, det hade varit skönt att ha honom med, även om det, först och främst, var för Marias skull Alex ville dit.

När han passerat Jontes hus small det plötsligt till i huvudet på honom. Först trodde han att någon kastat en sten, men med tanke på den kraftiga smällen misstänkte han att någon skjutit något på honom. Shit, det där gjorde ont, tänkte Alex.

"Shit, det där gjorde ont", hörde han.

Han snurrade runt och såg sig förvånat omkring. Ingen där. Det värkte i huvudet, strax ovanför vänster öra och han drog med fingrarna genom håret. I hårbottnen kändes en liten knöl och något kladdigt. Rädslan steg i honom innan han skräckslaget glodde på handen och kunde konstatera att den var full med hårvax. Inget blod. Vad i jösse namn var det där, tänkte Alex och hörde genast en röst.

"Vad i jösse namn var det där?"

Nu blev han verkligen orolig. Var det så att andra kunde höra hans tankar. Det vore en katastrof om Maria kunde höra vad han tänkte om henne. En kort sekund funderade han på om han inte skulle gå hem igen, men bestämde sig trots allt för diskot. Han skyndade sig mot skolan och in över skolgården.

Utanför ingången till huset hade gängen samlats, de tuffa killarna i 6A, de fnittriga tjejerna i 5B som stod och beundrade killarna och de fruktansvärt jobbiga småkillarna i 4B som sprang runt och tramsade hela tiden. Borta vid gympasalen stod Maria tillsammans med de andra tjejerna i klassen. Hon hade nya röda jeans på sig och en svart tröja. Håret var uppsatt i en tofs mitt på huvudet. Alex hade inte tid att prata med henne nu. Han gled obemärkt förbi allihop, in genom entrédörrarna och fortsatte in på herrtoaletten.

En skräckslagen och rufsig grabb glodde skeptiskt mot honom i spegeln. Stora tovor av hår spretade åt alla håll. Det sved och kliade något fruktansvärt. Han lutade sig över vasken och rev med naglarna i huvudbotten, Ploink! Något hårt slog emot porslinet. Uppe på kanten låg ett litet metallglänsande föremål som liknade yttersta spetsen på en kulspetspenna. Alex hukade sig en bit till och försökte titta på den lilla metallbiten.

Brrllll, brrllll, brrllll. Ljudet, som kom från metallbiten, var svårt att höra. Kanske lät det som morfars gamla fiskebåt. Den som de åkte ut i Öresund med på somrarna. Alex flyttade örat närmare vasken. Nu kände han igen ljudet. Det lät definitivt som morfars båt, när han stod och ryckte i snöret och försökte starta utombordsmotorn.

"Men stå inte bara där och glo ditt nöt. Hjälp mig istället."

Alex ryckte till så häftigt att han slog skallen i tvålautomaten.

"Vem är du?", frågade Alex och spanade förvånat mot metallföremålet. "Hur i hela fridens namn hamnade du i mitt hår?"

"Hamnade och hamnade, jag hamnade inte i ditt hår. Det var du som klev rakt ut framför mitt rymdskepp. Du får faktiskt se dig för var du går."

Det var nu han la märket till den lilla gröna varelsen som kommit ut från metallföremålet och stod och stirrade på honom med händerna i sidorna. Hans enda öga plirade mot Alex och han var definitivt inte glad.

"Du får faktiskt hjälpa mig att komma härifrån. Även om jag får igång rymdskeppet kan jag aldrig lyfta härifrån", sa enögat.

"Okey", sa Alex. "Jag sätter tillbaka dig på huvudet, men du måste lova att åka iväg så fort du fått igång den där metallgrejen. Jag har liksom lite annat att göra ikväll än att lotsa ufon."

Enögat fortsatte att stirra och stack fram hakan.

"Jag har inga som helst planer att bosätta mig i din kalufs. By the way, du luktar faktiskt inget vidare. Bara sätt upp mig på huvudet, så fixar jag resten. Förresten, varför är det så kletigt i ditt hår? Jag måste ta på gummistövlar varje gång jag går ut ur rymdskeppet och mekar."

"Hårvax", svarade Alex och såg förbryllad ut. "Tjejerna gillar det helt enkelt".

Enögat skakade på huvudet och återvände till rymdskeppet. Alex lyfte upp metallbiten på huvudet och tryckte ner den i håret. Ute i entrén hade det samlats en massa folk. Ytterdörrarna var uppställda och en lång kö av förväntansfulla diskobesökare ringlade långt ut på skolgården. Alex lyfte handen och hejade på några killar från klassen som stod i kön.

Då insåg Alex att han inte hade löst någon biljett utan bara rusat rakt in på toa. Han brydde sig inte, utan stod tålmodigt kvar och väntade på att enögat skulle få igång sin farkost och flyga ut genom entrédörrarna. Inget hände, förutom att någon la en hand på hans arm. Det var Maria. Alex bara stod och tittade på henne. Hon hade sminkat sig, vilket hon inte brukade göra i skolan. Hon var så fin.

"Kom, vi går in och dansar", sa hon.

Hon tog hans hand och ledde honom in i matsalen. Bord och stolar hade radats upp längs väggarna för att ge plats åt dansen. Vid disken där mattanterna brukade dela ut mat, stod några elever och sålde läsk, smågodis och popcorn. Ur fyra stora högtalare strömmade techno. Alex stannade upp och spanade tveksamt på de fåtal personer som rörde sig på dansgolvet.

"Kom igen nu", sa Maria.

Hon tog ett hårdare tag om hans hand och drog upp honom på dansgolvet. Han försökte lite tafatt att gunga i takt med musiken. Det var då det hände. Det som inte fick hända.

Brrlll, brrllll, brrlll. Rymdskeppet vibrerade och det kittlade fruktansvärt i huvudet. Alex höjde handen mot håret, men kom på att han inte fick klia. Istället sträckte han handen mot taket och rörde rytmiskt på höfterna. Brrlll, brrlll, brrlll. Han bad en stilla bön för att ingen skulle höra något, men ljudet som strömmade ut från hans skalle dränktes av den höga musiken.

Brrlll, brrlll, brrlll. Nu var klådan outhärdlig och Alex började frenetiskt hoppa upp och ner. Han skuttade runt på dansgolvet och lyckades knocka en tjej från 5A som hade rasat i golvet om inte killen bredvid hade fångat henne. Alex skakade på huvudet i takt med musiken och då hörde han ett ensamt brrlll följt av ett vinande ljud.

Ett litet metallglänsande föremål for iväg som en projektil tvärs över dansgolvet. Han stod kvar mitt bland guppande folk och vinkade efter rymdskeppet. Då kom han på att han hade tappat bort Maria i vimlet och var nu helt säker på att hon tröttnat och gått iväg med någon kompis.

Plötsligt såg han henne på andra sidan dansgolvet. Hon gjorde precis som han. Med händerna sträckta mot taket hoppade hon fram. Alla kompisarna hade tagit till sig hans dansstil och studsade omkring. Hela dansgolvet guppade som ett stormande hav. När musiken klingade av kom Maria fram till honom.

"Vi går ut en stund", flåsade hon.

"Okey. Jag behöver nog lite luft efter det här", sa Alex.

"Inte visste jag att du var så bra på att dansa", sa Maria och log mot honom.